Förra helgen var jag i Raja och hade det jättebra med mamma och Thommy, Mattias och Sofie (och Troll så klart). Vi hade fint väder även om det var kallt på morgnarna och var ute mycket. En dröm för Troll som fick springa lös flera timmar varje dag.
På fredagen var jag och Mattias upp till Borga och slog två flugor i en smäll. Vi kollade skidspåren och hann umgås lite. Önskade så att de bodde närmare! Det var kallt och dåligt glid så vi nöjde oss med 5 km innan vi åkte hem igen.
Enda kortet jag tog med kameran i Borgafjäll innan batteriet tog slut (typiskt mig!)
Mycket lek och bus när den här killen är i farten.
Vädret <3
Fina killen
Det har bllvit mycket skidåkning senaste sju dagarna, 4,5 mil närmare bestämt. Men det gäller att passa på så länge vårvintern håller i sig. Kan inte riktigt förstå att det är tre veckor till påsk!
Från lördagens skidtur där jag åkte på sjön i Rajastrand helt ensam. Lämnade Troll hemma eftersom han hade sprungit lös hela dagen.
Nu väntar jobb snart till 21, blev ett passbyte då verksamheten krävde det.
Jag har Bergvattensjön rakt utanför mitt fönster på kontoret.
Det betyder att jag sommartid har ett bra löpspår och vintertid ett skidspår direkt utanför jobbet.
Senaste två veckorna har jag utnyttjat detta maximalt.
Förra veckan hade jag sällskap och åkte ca 8 km på lunchen (3 varv runt sjön) en dag plus två varv efter jobbet en dag.
Bild från instagram från förra veckan (mlinneajohansson).
Igår klev jag på spåret (först en liten bit skoterspår) praktiskt taget utanför dörren här hemma och åkte skidor upp till jobbet, plussade på två varv på sjön och så var jag uppe i 10,3 km.
Idag tog jag på mig pjäxorna, gick nerför den lilla backen med skidor och stavar ned till sjön och skrapade ihop 10 km på lunchen.
Förutom att jag har det roligaste jobbet så ligger det alldeles perfekt till för att utnyttja lunchrasten på bästa sätt.
48 minuter tog det idag förresten, två minuter snabbare än igår.
Efter arbetsdagens slut skyndade jag mig till stallet(tack Martin för lån av bil!), longerade Skots och mockade, sen hem igen(tack Linnéa Jönsson för hjälp med ridlektionerna ikväll!). Har lagat och ätit mat och sitter nu med skoluppgifterna(eller ja.. skriver mer här) men en uppgift har jag som mål att lämna in ikväll i alla fall. Bäst att börja nu då!
Hann inte med att skriva något inlägg igår då jag jobbade delat med några timmar ledigt under dagen.
Under de fyra timmarna hann jag först springa tabataintervaller på löpbandet, fara ut till stallet för att mocka och rida och sen avsluta med ett benpass. Det passade därför utmärkt att fjärde luckan i adventskalenden fick bli: "Ägna dagens pass åt din största svaghet".
För just benstyrka är min stora svaghet.
Det beror ganska mycket på att jag springer så mycket som jag gör och sen för att benträning är så tråkigt och ger mig flera dagars träningsvärk.
Ben mer anpassade för löpning än styrka
Tabataintervallerna (20 s intensivt, 10 s vila * 8) på löpbandet såg ut som så:
5 min uppvärmning och 5 min nedvarvning på 10 km/h och 2 graders lutning
Tabata 1: 16,5 km/h och 2 graders lutning
Tabata 2: 10 km/h och 20 graders lutning
Tabata 3: 16 km/h och 2 graders lutning
Tabata 4: 10 km/h och 18 graders lutning
Benpasset fokuserade jag på squats då jag vill öka rörligheten och få en bättre teknik där.
Därför började jag med OH-squats och frontsquatsmed lätt stång och fokuserade istället på att gå ner djupt.
Sedan backsquats där jag körde efter den här modellen:
60% av RM - 6 reps
70% av RM - 4 reps
80% av RM - 2 reps
70% av RM - 6 reps
80% av RM - 4 reps
90% av RM - 2 reps
80% av RM - 6 reps
80% av RM - 4 reps
RM betyder alltså repetitionsmax - den vikt du klarar att göra en repetition av.
Klarar jag exempelvis att göra en repetition på 70 kg så ska jag ha 42kg när det är 6 reps med 60% av RM. Reps betyder antalet repetitioner.
Avslutade sedan med sumosquats i smithmaskinen och till sist ett superset med de två kära maskinerna benspark och bencurl.
Nu ska jag fara iväg och handla innan jobbet, 16.30-20.00.
Jag har satt upp adventskalendern på kylskåpet och kryssade idag bort andra luckan, gör något fint för en vän. Jag tänkte att det idag fick symbolisera att jag i mitt jobb inspirerat och hjälpt nästan 30 fina deltagare på mina pass att få sin dos av träning ikväll.
Jag älskar mitt jobb, mycket för de fina människorna jag får träffa varje dag!
Nu väntar sängen och en ny arbetsdag imorgon. Önskar er en fin onsdag!
Eftersom jag tydligen blivit för stor för att få ta ner paket från mammas broderade kalender varannan morgon (jag och Mattias turades om när vi var små) och inte äter choklad varje dag så går även chokladkalender bort, så blev jag helt såld när jag såg denna på en blogg som jag under en tid följt: Sara (Träningsglädje). Full med inspiration, motivation och ja, träningsglädje. Fina bilder, tankar och inlägg i denna blogg så in och kika!
I alla fall så tänkte jag att denna julkalender passar mig alldeles utmärkt.
Man får alltså välja valfri uppgift/lucka för varje dag.
Som första lucka idag öppnade jag "skramla ihop 500 reps".
Valde att göra det i hundringar, allså hundra repetitioner per övning vilket alltså gav 5 övningar med fokus överkropp:
1. Sittande bred rodd (30kg)
2. Bänkpress (30-20kg)
3. Dips mot bänk
4. Latsdrag (50-40kg)
5. Militärpress (12,5-7,5kg)
Hundringar går ut på att man väljer en vikt där man orkar cirka 25 repetitioner och gör så många repetitioner man orkar, vilar och kör igen tills man samlat ihop 100 repetitioner.
På vissa övningar fick jag gå ner i vikt då det är svårt att veta riktigt hur mycket man orkar.
Min kropp har i sommar fått visa sig vara starkare, snabbare och uthålligare än vad jag trodde.
Den har också slitit lite hårdare än vad den tidigare gjort i och med att både sträckor och tider pressats i löpsammanhang.
Efter Sankt Olavsloppet tog det lång tid innan jag kände att löpningen gick bra igen. Dels berodde det på värmen och dels på att jag var slut - både fysiskt och mentalt.
Det krävs en hel del styrka mentalt också att kunna pressa sina gränser när man helst bara vill stanna.
Jag fick tillbaka den bra löpkänslan veckan innan jag bestämde mig för att springa mitt första halvmarathon, på mitt långpass som jag skrev om innan.
Känslan att tillsammans springa in i mål för varje dag!
Efter Tavelsjö halvmarathon vilade jag från löpningen i två veckor.
Jag var här också ganska slut, hade en trötthetskänsla i kroppen som inte ville ge med sig.
Samtidigt så körde jag igång med alla gruppträningar vilket faktiskt tar lite mer energi än att bara sitta stilla på en kontorsstol.
Joggade bara ett myspass med Rajja förra lördagen i skogen och lät henne bestämma tempo, ca 8 km.
Förra vecka i Skellefteå hängde jag med några klasskompisar ut på det som nu blivit traditionella lunchpasset.
Vi sprang broarna runt på måndagen och det kändes ganska bra. På tisdag skulle jag hänga med på ett lite snabbare tempo och det höll inte riktigt ända fram. Det gick för snabbt i början (fick höra att vi låg på 4:45 min tempo) så efter två km släppte jag och efter det var det en mental spärr att ens kunna jogga lätt.
Gick och sprang om vartanna och sista 1,5 km fick jag upp tempot igen.
Efter den dåliga känslan valde jag att vila från löpningen igen.
Efter en av alla mina milar i sommar.
Det jag vill komma fram till är att lyssna på kroppen, det ska vara roligt!
Löpningen är för mig lite av terapi, att efter en dag fullspäckad med jobb, människor och många bollar att hålla i luften samtidigt så är det så skönt att bara själv eller med hunden låta kroppen jobba.
Rensa tankarna och komma hem med ett huvud som är betydligt klarare.
Jag har haft en skitrolig sommar, den toppar absolut listan med favoritsomrar och är så glad över det jag varit med om.
Nu siktar jag på att hitta tillbaka till löpglädjen och lyssna på kroppen, komma in i mina löprutiner igen.
Detta har hela våren inneburit tre pass i veckan:
* Ett intervallpass, variera långa och korta intervaller med backintervaller.
* Ett långpass (var tredje-fjärde vecka lite extra långt)
* Ett "feelgood-pass" - göra det jag känner för. Intervaller? Lugnt och långsamt pass? Långt eller kort?
Låta dagsformen, suget och tiden avgöra.
Idag sprang jag 8 backintervaller efter elljusspåret i en kort, brant backe.
Jobbade med steget, att hålla upp blicken och skjuta fram höften.
Det kändes bra och tog ca 25 minuter med uppvärming och nedarvning, behövs inte mer.
Första steget till att få in rutinerna igen och jag välkomnar dem!
Efter sovmorgon till halv åtta idag hoppade jag direkt i träningskläderna ur sängen och stoppade i mig en äggmacka.
Ett träningspass och kvalitetstidmed lillebror där vi körde första passet på ny period med tung styrketräning:Mage och axlar. Känns välbehövligt efter vårens och sommarens fokus på löpning och lite lättare styrketräning, alltså lättare vikter och många repetitioner.
Idag körde vi 5 set * 5 repetitioner för axlarna och lite fler repetitioner för magen.
* Axellyft åt sidan, militärpressar och lyft till hakan
* Benlyft på bänk, brutalbänk, sittande och stående russian twist och benindrag i plankan.
Frukost sen på det!
Mandelpannkaka (lite misslyckad sådan) gjord på ägg, bakpulver, mjölk, fiberhusk och mandelmjöl - med hallon och kvarg.
Till det en kopp te, ett glas vatten och lingongrova med philadelphiaost.
Bästa starten på dagen.
Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig i ordning, ska hinna handla lite innan jobbet.
Därefter väntas en tur längs grusvägen med hästen innan middag med Mattias och en kväll i lugnet tecken.
På lördag ska jag springa tavelsjö halvmarathon. 21,0975 km.
Ett av mina mål detta år, att springa just denna distansen ska jag göra (och nå) om minde än en vecka.
Efter St Olavsloppet och värmen som varit denna sommar har inte löpningen varit rolig.
Det kändes som om benen aldrig skulle återhämta sig och jag fick inte alls till några löppass där den rätta känslan infann sig. Jag sliter väldigt i värmen också, har varit så trött hela sommaren.
Därför har jag velat länge kring om jag skulle anmäla mig eller inte till lördagens lopp.
Men när de sista veckorna känts bättre och två andra från "prinsesslaget" var sugna på att följa med så anmälde vi oss ändå.
Ville prova på en lite längre distans innan loppet då jag bara sprungit en mil som längst efter loppet i juni (som även gick pissdåligt) och gjorde detta i fredags.
Sprang hemifrån Raja vid halv tio för att möta Mattias som kom från Sundsvall.
Det var soligt och varmt och jag fick därför för första gången springa med mitt nya vätskebälte jag köpt på sportaffären här i Dorotea.
Laddade ena flaskan med energidryck och den andra med vatten.
I fickan mitt på stoppade jag ned några dextrosol.
Tänkte inte hålla något högt tempo då jag vill spara på benen och valde därför att i stället lyssna på ljudbok via appen Storytel istället för musik med hög BPM (springer alltid snabbare med peppande musik).
Min plan var alltså att få ett "feelgood"-pass för att hitta löparglädjen men ändå med en sträcka som gjorde att jag skulle få reda på om anmälan var en bra eller dålig idé.
Ungefär så här ser mitt vätskebälte ut.
Första fem km är enligt mig alltid jobbiga.
Fysiskt för att det tar tid för kroppen att komma in i arbetet och mentalt för att jag vet hur långt jag ska springa och hur långt det är kvar.
Tänkte försöka dricka vid var 4-5 km men när inte funbeat-appen fungerade ihop med Storytel fick jag köra lite på känsla. Jag vet ändå ungefär hur långt det är till vissa punkter då jag sprungit där några gånger.
Därför tog jag de första klunkarna vatten vid ca 5 km men det var så varmt att jag drack energidryck igen vid 7-8 km.
Det tog tid att vänja sig vid vätskebältet, det skumpade, åkte upp och snurrade runt. Kände att det tog lite på energin att hela tiden rätta till det, men eftersom jag inte var så fokuserad på km-tiden försökte jag att inte irritera mig allför mycket på det.
Det är en ganska kuperad väg att springa, skönt med grusväg, men det är väldigt mycket uppför och nerför.
Vid 8-11 km kändes det nästa som att det bara var uppför.
Då är det bra att jag vet att det kommer en nerförsbacke innan vägen planar ut.
Vid milen började magen att kurra och jag ångrade att jag åt yoghurt istället för gröt till fruskost, men värmen gör att jag väljer bort gröten.
Drack även upp det sista vattnet vid ca 12 km, energidrycken strax därefter eftersom solen nu stod ganska högt och det var väldigt varmt. Gick någon minut för att få i mig drycken och några dextrosol. Kände att jag hade behövt ännu lite mer vätska men nu var det bara att köra tills jag så Mattias bil.
Vid 14 km började det göra väldigt ont i vänster knä, fick gå igen och sen försöka rätta till löpsteget.
Det var nu mycket nerför och det kändes inte riktigt bra. Kunde inte få till det lätta, rullande steget nerför.
Efter nerförsbacken fick jag ny energi, ett bättre löpsteg och hållning och det kändes bra igen.
Precis då kom Mattias och jag fick sluta på 16,5 km och tiden 1.42 min. Hade tänkt att som mest springa 18 km, men är nöjd över sträckan och att det överlag kändes bra. Lite orolig över att jag kände av knät men jag tror att bara jag fokuserar på tekniken när jag börjar bli trött så ska det gå bra.
Slutade på topp och väl hemma var jag sugen på att springa mer när jag fått duscha och ätit lunch.
Jag har ett mål att springa under 2 timmar på lördag, men jag tror att det helt och hållet beror på dagsformen och vädret (snälla - ge mig mulet eller lite lätt regn!). Viktigast nu är att jag tar mig runt känns det som!
Så var det finaldag. Sista och längsta dagen på hela loppet. Totalt 111,8 km från Åre till Östersund. Jag skulle springa Nälden-Västerkälen 8,1 km.
På morgonen åkte en bil iväg väldigt tidigt för att starta i Åre, vi andra hade ingen brådska.
Därför packade vi ihop det sista och städade storstugan samt kollade över de andra.
Solen lyste på morgonen och det var så varmt och skönt.
Jag kände mig tyvärr väldigt skakis och lite illamående,fick därför lite vätskeersättning med mineraler av en lagkompis och tror faktiskt att det hjälpte (påminnelse att köpa till nästa år).
Min sträcka låg ganska sent på dagen och den första löparen från min bil skulle också vänta flera timmar så därför for vi först till en annan startsträcka och hejade på vid växlingen. Det var ganska långa köer efter vägen eftersom man följer med löparna hela vägen och det är som bara en större väg i början.
När det var dags för min sträcka var vi ganska tidigt i förväg, jag mådde lite illa och det kändes inte bra i kroppen när jag skulle värma upp. Det var varmt och så hade jag fått reda på att vi fått en rosa cowboyhatt som vi skulle springa med på huvudet vilket jag inte var så sugen på. Fick i alla fall reda på att det var grusväg hela vägen. Tanken var att strunta i tiden och bara ta mig fram, försöka njuta av det jag presterat och att det var sista dagen och sista sträckan. Lite högtidligt så där.
När jag började kändes det ändå ganska bra, glömde bort den trötta kroppen och fokuserade på att springa km för km. Vid 3 km blev jag kissnödig (lite väl mycket vätskeladdande) och tänkte att jag kanske var tvungen att stanna bakom något träd, men det gick som tur över.
När jag vid 6-7km såg att jag hållit ett 5 min tempo tänkte jag att jag kanske skulle klara det hela vägen.
Att slå rekord när man sprungit tre dagar redan och totalt ca 26-27 km kändes häftigt.
Fick lite mer kraft och kom i mål på tiden 40,18 min och 4.59 min/km.
Helt ofattbart och jag var riktigt nöjd!
Efter att jag blev upphämtad for vi och lämnade av den näst sista löperskan innan vi körde vidare till östersund för att ta plats på torget.
Tillsammans sprang vi i mål och det var en häftig känsla, att vi tillsammans tagit oss över ca 34 mil!
Första gången jag klarade av att springa runt sjön, någon av alla de gånger jag fått träna med lillebror och passet gick så där superdupermegabra eller ett bra dressyrpass på hästen?
Det finns så många att välja på, så många fina minnen där rörelseglädje, motion och en känsla av att vara oövervinnerlig funnits.
Sankt Olavsloppet tror jag ändå står högst upp på listan.Där jag under fyra dagar bevisade för mig själv att jag kan mer än jag tror, hejade på och imponerades av andra löpare. Bland det bästa tror jag ändå var att jag fick träffa och lära känna så underbara människor, alla med ett gemensamt intresse och mål. Så roligt vi hade tillsammans!
Inlägg om den sista dagen, finalen kommer senare idag!
Jag är en allätare när det kommer till musik, när jag styrketränar eller promenerar lyssnar jag på vad som helst. Den skiva som sitter i CD-spelaren på gymmet, P3 på radion eller ibland till endast tystnaden.
När jag springer och vill hålla ett högre tempo har jag gjort en lista med musik som är över 140 bpm. Det ska vara ett tydligt tempo, peppande och drivande. Gärna med en klockren text som Kelly Clarksons Stronger eller Volbeats A Warrior's Call.
Här kommer 3 exempel från min "Snabbspringlista":
1. Nickelback - Burn it to the ground
2. Fall Out Boy - The Phoenix
3. Becky G, Pitbull - Can't get Enough
På mina gruppträningar är det också väldigt blandat, gärna glatt och svängigt på core- och vattengympan och lite tyngre, kraftigare musik på cirkelträningspassen.
Jag var den som blev vald sist på idrotten, den som dribblade bort sig själv och den som gjorde självmål.
Jag var den som hatade vintersäsongen där det skulle åkas skidor runt sjön och få ont i fötterna av skridskorna.
Jag var den som kom bland de sista när vi skulle ta oss runt sjön (denna j*vla sjö), som sköt lyrbollar på brännbollen och som alltid tog för många steg på basketen.
Jag tyckte om den korta perioden då vi hade simlektion under en av veckans två idrottslektioner och dans under den andra.
På fritiden längtade jag till, drömde om och läste om hästar. Den typiska hästtjejen som bytte om i garaget på grund av allergisk förälder för att få rida en gång i veckan. Senare i högstadiet blev det någon gång till och sen i gymnasiet var jag där flera kvällar i veckan. Nu, nästan varje dag. Ridning räknades inte då heller som en "riktig sport" som var jobbig och där man tränade. Har ni någon gång burit in flera ton torrhö, mockat 12 boxar eller ridit ett riktigt tufft, krävande pass där varenda muskel är trött efteråt?Det är träning om något.
Oj vad länge sen det känns som det här kortet togs, tror det skulle behöva tas nya då vi utvecklats en hel del ser jag!
Mitt träningsintresse startade när jag började på gymnasiet och vi fick välja vilken typ av idrott vi ville utöva - den "traditionella" eller gruppträning. Jag fastnade för gruppträningen där och då, gick på det antalet lektioner vi behövde men fortsatte på fritiden bara med hästar. Sista året försökte jag mig på att börja jogga för att min bedrövliga kondition krävde det och för att jag ville bli en bättre ryttare. Kring jul upptäcktes det att jag hade ett blodvärde som var käpprätt åt skogen och inte dålig kondition. På våren blev det roligt att löpträna när jag orkade, grät efter min första runda runt sjön där jag orkade springa hela vägen och så fick lillebror in mig på styrketräning den sommaren. Vi tränade flera gånger i veckan tillsammans och när han for tillbaka till skolan så fortsatte jag själv.
Har lillebror att tacka för mycket!
Snabbspolning framåt: Utbildade mig till aquainstruktör -> coreträningsinstruktör och fick anställning som friskvårdsinstruktör.
Idag tränar jag både kondition och styrka på olika sätt, tränar en häst och motionerar en hund. Jag gick från en idrottshatande inaktiv plugghäst till en instruktör som älskar att träna själv och andra, inspirera och motivera!
Med två tunga sträckor i benen hade jag hoppats på en lite kortare, lättare sträcka denna dag. Så blev det inte riktigt, jag skulle få springa mellan Saxån och Moan, en sträcka på 7,7 km och dagens fjärde. Antalet km var jag inte så orolig över då jag hörde att jag skulle få springa nerför hela tiden.
Ïnga större händelser inträffade under dagen, det var lite tålamods-tränande bilköer, men annars en dag som flöt på ganska bra.
Då det bara var 10 sträckor totalt under dagen fick 5 av prinsessorna vila.
Några cyklade bredvid, andra hejade och jag hade sällskap under hela min sträcka.
Den fina vimpeln på prinsessåket
Titta bara på utsikten vi hade under loppet!
Tagit emot chipet och startar min sträcka!
Solen lyste men det blåste ganska rejält under dagen och jag tyckte jag började med ganska bra fart.
Dessvärre var det som att springa in i en vägg efter ca 2 km och motvinden var tung.
På nåt ställe kändes det som om jag stod stilla (cyklist-prinsessan lovade dock att så var inte fallet). Försökte fokusera på att njuta av utsikten och det kändes som att det var ganska mycket uppför även under den här sträckan både svagt motlut och någon längre backe.
Det bästa med att många vilade var hejaklacken efter vägen - vilket lag!
Sista 1,5 km var det nerför - jätteskönt!
Mål tog jag mig till i alla fall, på en tid jag hade hoppats var 1:37 min kortare: 41:36 och 5:24 min/km.
Kommer in till växlingen!
Denna dag och sträcka var nog tyngst tror jag. Det gjorde ganska ont i benen även idag efter löpningen, dock inte lika farligt som dag 2 och det gick över mycket fortare. När man hoppar in i bilen så fort man sprungit klart för att ta sig till nästa sträcka hinner man inte varva ner och stretcha i den mån man skulle behöva, så man stelnar till ganska fort.
Målet var på torget i Åre och det var precis så att vi hann parkera och ta oss upp dit för att springa i mål tillsammans med dagens sista löpare. Här var det feststämning kan jag säga!
Målspurten!
Efter snabbdusch på campingen var vi några från båda lagen som for och åt pizza vilket var otroligt gott!
Förväntansfull och inte lika nervös vaknade jag ganska tidigt denna morgon.
Vi åt gemensam frukost innan vi for iväg.
En bil hade redan kört iväg till Levanger för att starta och vi kunde åka lite senare. Jag skulle springa ganska sent, tredje sträckan från slutet, så jag kunde ta det ganska lugnt.
Där vi lämnade av vår första löpare blev en tant intervjuad. Hon var med i ett veteranlag där medelåldern var kring 60 år och hon själv var 82 år. Hon sprang sträckan som var 3 km. Tänk vad häftigt att vid 82 års ålder vara så fräsch att kunna jogga 3 km!
Växling mellan prinsessorna i Leirådal.
Här konstaterar vi att vi måste ha en större flagga till nästa år!
Vi hämtade och lämnade, stannade för att heja på och upprepade detta några gånger.
Här sitter folk alltså och har dukat fram picknick efter vägarna och stämningen är otrolig. På ett ställe där vi stannade vid några äldre som hade flyttat utemöblerna till vägen och satt där med kaffe och bullar, blev vi erbjudna att antingen köpa lite ved eller fyrhjulingen. Vilket av dem vet vi inte riktigt.
När det var dags för min start, sträcka 22 vid växling i Vaterholmen, lyste solen.
Börjar få en större bredd på mina poseringar vid det här laget ;)
Jag hade dagen till ära fått ärva fina rosa ludd av Kung Sture (ett annat spexarlag) som jag hade tagit på mig.
Sträckan har jag inte så mycket att säga om förutom att det var uppför.
Upp, upp, upp i olika lutningar.
På väg uppför!
Tänkte vid 2 km att "snart har jag sprungit hälften".
Det gäller att lura hjärnan!
Blev omsprungen av några killar i början av sträckan, försökte ta rygg och i slutet sprang jag om en av dem.
Tack för den extra energin jag fick av det!
Sträckan slutade i Sul med en dålig spurt över en stubbåker där jag var rädd att vricka fötterna. Vid växlingen säger nästa löpare åt mig att hon även ska ha kjolen och jag tänkte nästan lägga mig ned så att hon fick dra av den själv.
Det var en tung sträcka och jag hade som mål att ta mig under 50 minuter.
Tiden slutade på 47:13 och en medelhastighet på 5:22 min/km.
Trodde sedan inte att jag skulle ta mig till bilen för benen stelnade till på samma sekund som jag stannade springa.
Sedan värkte de ganska bra och då vi tagit oss i mål och stannade till på ICA i Åre hade en rullstol varit nödvändig.
Efter mat och dusch kändes benen lite bättre och det var bara att ladda om inför dag 3!
Har mycket fler bilder från loppet men av respekt för de andra prinsessorna lägger jag inte upp dem här.
Efter att fem från damlaget och åtta stycken från herrlaget åkt bil på tisdagkväll till Malvik som ligger någon mil utanför Trondheim, upptäckt att det bara fanns åtta sovplatser och sovit cirka fem timmar, var det uppstigning på onsdag morgon.
Första dagen på St Olavsloppet. Dag 1 där vi skulle ta oss från Trondheim till Levanger.
Vår lagledare åkte iväg till Trondheim med herrlagets första löpare och skjuts. Hon skulle springa de två första sträckorna medan vi andra packade ihop och städade ur stugan. Det blev nästan så.. när den tredje sträckans löpare åkt vilse och jag som åkte med herrarna stod och väntade på att ledsaga dem hann lagledaren börja även på den tredje sträckan. Vi mötte henne ca 1km efter växlingen och gav henne lite vätska.
Som tur var fick de byta mitt i sträckan för kontrollanterna och loppet fortsattes.
Fjärde sträckan skulle jag springa. 10,7 km från Malvik till Hommelvik.
Nervös var bara förnamnet på vad jag kände när jag väntade på att se nummer 242 på förvarningen.
Så nervös att jag bara ville gå hem.
Men med prinsesskjolen på och musiken som börjat spela i öronen var det bara att ta över armbandet med chipet och börja springa.
Det var en fin sträcka, första 4 km kändes jättebra och jag höll ett 5 minuters tempo.
Det var lite uppför och lite nerför, helt i min smak.
Vid 4-5 km kändes det som att det var jättelångt kvar, där någonstans tror jag också att jag blev omsprungen av herrarnas löpare.
Men jag fick tillbaka den bra känslan och njöt riktigt av att vara igång.
Det var så kul och jag fortsatte hålla samma tempo.
Vid 8 km var det en lång backe uppför, kändes inte så tung men jag tappade i tempo.
Mitt i backen var en fotograf som ropade att det var det sista kämpiga "motlutet" så jag fick upp tempot lite.
Det bästa med loppet var folket, bilarna och hejarropen längs vägen!
Sen var det nerför, jag kunde få ner pulsen och en lugnare andning.
Vid 10 km svängde jag av vägen och skulle in på en stadio för växling.
Benen kändes jättetunga de sista 700 metrarna så det blev ingen snabb spurt in i mål.
Tiden stannade på 55.39 min och 5:12 min/km vilket jag är jättenöjd med- har inte sprungit så fort så långt någon gång!
I mål efter min första sträcka - kände mig inte särskilt prinsesslik ;)
Vid målgång var det sedan bara att hoppa in i bilen.
Eller ja, skulle först hoppa över ett stängsel, sträckte låret och fastnade där uppe.
Tur att ingen var framme med kameran där!
Vidare med bilen och vi stannade bland annat för att heja på löparna som kom upp för en tuff backe.
Lag 45 - Dorotea IF kommer upp för backen!
Lite utsikt!
Vi fortsatte sedan till stjördal (stavning?) där vi skulle möta resterande löpare som kommit från Sverige på morgonen.
Sen flöt dagen på ganska bra. Hämta, lämna, hämta, lämna och så målgång i Levanger.
Efter målgång körde vi till campingen där vi bodde resterande tre nätter, i Undersåker någon mil utanför Åre. Mysig camping och väldigt "familjärt" då det bara var vi som bodde där och hade storstugan med kök och uppehållsrum för oss själva.
Larmet ringde 03.30 imorse, slog upp ögonen 04.00 och insåg att jag var lite sen.
Då jag har svårt att stressa på morgonen eller hoppa över någon morgonrutin så var jag iväg en halvtimme senare än tänkt.
GPS:en visade att jag skulle vara framme på Skellefteå Camping 08.28 men väglaget var så bra så 08.00 parkerade jag utanför "galaxen" för att packa in maten och sedan köra ner till skolan (som tar 5-10 minuter beroende på de seda rödljusen inne i centrum).
08.30 började skoldagen och en ny samlingsvecka.
Hela dagen har bestått av "Skötsel och förvaltning av utemiljöer" och vi har gått igenom de olika typer av gröna ytor, dvs gräsmattor, som finns och alla indelningarna av träd - plus hur man sköter dessa (skötsel och underhåll).
Vi kom även in lite på beskärning av träd vilket vi ska lära oss mer om men även få prova på nästa samlingsvecka.
Inom detta ämne får vi framöver även körkort för röjsåg, motorsåg och skylift - väldigt användbart!
Hade en klasskompis som var sugen på att springa på lunchen vilket jag inte kände mig så sugen på.
Skulle springa igår egentligen men kände att kroppen inte riktigt var med mig efter att jag tränat mage och rygg så jag struntade i det. Veckorna emellan de senaste samlingsveckorna har varit lite väl tuffa med alla inlämningsarbeten som skulle göras vilket jag känner har tagit ut sin rätt.
Men efter att ha suttit och funderat över lunchlöpningen så tänkte jag att jag skulle följa med ändå.
Passa på när man har en träningskompis som kan hjälpa till att få upp tempot lite och så var det så fint väder ute. Sagt och gjort, vi fick även med en klasskompis till, så vi sprang broarna runt.
Ett lagomt pass, ca 5,5 km på 30 minuter, blev det.
Pigg som en lärkaav ett friskt pass i minusgrader och strålande solsken orkade jag hålla koncentrationen uppe även på eftermiddagen.
Så jag ångrar absolut inte att jag följde med.
Det är så fint att springa vid älven - ska komma ihåg att ta lite kort och visa er nästa gång!
Efter att vi slutat för dagen och kommit oss upp på campingen, bytte jag om och ställde iordning lite på rummet. Fastnade kvar i ett samtal med en av tjejerna från klassen som är lika gammal som mig innan jag tog mig ner mot Eddahallen och gymet. Även där ett bra pass med nytt rekord i dips, 7 stycken!
Bild från när jag var på Eddahallen och körde lite med deras TRX förra samlingsveckan - här är deras gruppträningsrum!
Nu har jag krupit ner i sängen på rummet efter att ha ätit middag, kollat igenom träden till morgondagens trädprov och kollat över mailen och lite annat.
Tror jag ska passa på att släcka lampan tidigt ikväll då det ändå varit en ganska lång dag.
Ska försöka göra bort lite skolarbete imorgonkväll tänkte jag.
Detta är lyxen med att ha skolvecka, ganska lugna kvällar och 8 timmars sömn!
Imorgon har vi träningslära på förmiddagen - vi ska gå igenom tekniker för styrketräning och få köra ett pass som heter GRIT Strength. Älskar detta skolämne!
Det tråkiga vädret ute med plusgrader och tö i ena stunden och temperaturer under nollan och lite snö i andra har gjort att inte ens mina högt omtyckta löparskor får fäste.
Isigt, halt och ojämnt ute har tvingat mig att springa på löpbandet denna vecka.
Tre av tre pass tvingades jag att springa "på stället", instängt och svettigt istället för frisk luft och ljus.
Stirrandes på en TV (okej, det var amacing race ett av passen och värlscup i hästhoppning ett annat) istället för njutandes av naturen.
Men! Man får då göra det bästa av situationen.
Det vill säga; variera passen och ta chansen att jobba med tempot.
Mina tre pass på löpbandet såg ut så här:
(Jag har alltid minst 2 grader lutning på löpbandet för att det ska bli lite mer likt ute där du har bland annat har luftmotståndet att jobba mot - utan lutning blir det som att hela tiden springa i lätt nerförsbacke).
Pass 1: Positiva intervaller
(Handlar om att tiden på intervallerna blir kortare men hastigheten snabbare - för att träna på att hålla tempot hela "sträckan")
På löpband är det svårt att ha så kort gåvila emellan - löpbandet hinner knappt komma ner i fart för att sen öka igen - därför är det lättare med att stå mellan intervallerna.
Pass 2: Tabataintervaller, 3 omgångar (20-10 x 8) och 1 min vila emellan omgångarna
(Bra för att få en bättre kondition - man kan springa ganska snabbt då det bara är 20 sek jobb och hinner inte få ner pulsen så mycket på 10 sek)
Började med 10 minuters uppvärmning 10km/h innan jag startade med intervallerna:
Första omgången: 17 km/h (2 grader lutning)
Andra omgången: 12 km/h (4 första) och 10 km/h (4 sista) med 20 grader lutning
Tredje omgången: 16 km/h (2 grader lutning)
Sedan nedvarvning till 30 min
Pass 3: "Den avancerade"
(För att göra ett längre pass på löpbandet roligare)
- Uppvärmning 10 min 10 km/h
- Start på 10,5 km/h
- Nedvarvning 11 min 10 km/h
= Totalt 8 km, 47 min
Nu hoppas jag på att i veckan få springa ute, nåt med backlöpning och ett längre distanspass (10-13km)!