Min kropp har i sommar fått visa sig vara starkare, snabbare och uthålligare än vad jag trodde.

Den har också slitit lite hårdare än vad den tidigare gjort i och med att både sträckor och tider pressats i löpsammanhang.

Efter Sankt Olavsloppet tog det lång tid innan jag kände att löpningen gick bra igen. Dels berodde det på värmen och dels på att jag var slut - både fysiskt och mentalt.

Jag fick tillbaka den bra löpkänslan veckan innan jag bestämde mig för att springa mitt första halvmarathon, på mitt långpass som jag skrev om innan. 

 

Efter Tavelsjö halvmarathon vilade jag från löpningen i två veckor.

Jag var här också ganska slut, hade en trötthetskänsla i kroppen som inte ville ge med sig.

Samtidigt så körde jag igång med alla gruppträningar vilket faktiskt tar lite mer energi än att bara sitta stilla på en kontorsstol.

Joggade bara ett myspass med Rajja förra lördagen i skogen och lät henne bestämma tempo, ca 8 km.

Förra vecka i Skellefteå hängde jag med några klasskompisar ut på det som nu blivit traditionella lunchpasset.

Vi sprang broarna runt på måndagen och det kändes ganska bra. På tisdag skulle jag hänga med på ett lite snabbare tempo och det höll inte riktigt ända fram. Det gick för snabbt i början (fick höra att vi låg på 4:45 min tempo) så efter två km släppte jag och efter det var det en mental spärr att ens kunna jogga lätt.

Gick och sprang om vartanna och sista 1,5 km fick jag upp tempot igen.

Efter den dåliga känslan valde jag att vila från löpningen igen. 

 

Det jag vill komma fram till är att lyssna på kroppen, det ska vara roligt!

Löpningen är för mig lite av terapi, att efter en dag fullspäckad med jobb, människor och många bollar att hålla i luften samtidigt så är det så skönt att bara själv eller med hunden låta kroppen jobba.

Rensa tankarna och komma hem med ett huvud som är betydligt klarare.

 

Jag har haft en skitrolig sommar, den toppar absolut listan med favoritsomrar och är så glad över det jag varit med om.

Nu siktar jag på att hitta tillbaka till löpglädjen och lyssna på kroppen, komma in i mina löprutiner igen.

Detta har hela våren inneburit tre pass i veckan:

* Ett intervallpass, variera långa och korta intervaller med backintervaller. 

* Ett långpass (var tredje-fjärde vecka lite extra långt)

* Ett "feelgood-pass" - göra det jag känner för. Intervaller? Lugnt och långsamt pass? Långt eller kort?

 

Första steget till att få in rutinerna igen och jag välkomnar dem!