Första dagen på St Olavsloppet. Dag 1 där vi skulle ta oss från Trondheim till Levanger.

Vår lagledare åkte iväg till Trondheim med herrlagets första löpare och skjuts. Hon skulle springa de två första sträckorna medan vi andra packade ihop och städade ur stugan. Det blev nästan så.. när den tredje sträckans löpare åkt vilse och jag som åkte med herrarna stod och väntade på att ledsaga dem hann lagledaren börja även på den tredje sträckan. Vi mötte henne ca 1km efter växlingen och gav henne lite vätska.

Som tur var fick de byta mitt i sträckan för kontrollanterna och loppet fortsattes.

 

Fjärde sträckan skulle jag springa. 10,7 km från Malvik till Hommelvik.

Nervös var bara förnamnet på vad jag kände när jag väntade på att se nummer 242 på förvarningen.

Men med prinsesskjolen på och musiken som börjat spela i öronen var det bara att ta över armbandet med chipet och börja springa.

Det var en fin sträcka, första 4 km kändes jättebra och jag höll ett 5 minuters tempo.

Det var lite uppför och lite nerför, helt  i min smak.

Vid 4-5 km kändes det som att det var jättelångt kvar, där någonstans tror jag också att jag blev omsprungen av herrarnas löpare.

Men jag fick tillbaka den bra känslan och njöt riktigt av att vara igång.

Det var så kul och jag fortsatte hålla samma tempo.

Vid 8 km var det en lång backe uppför, kändes inte så tung men jag tappade i tempo.

Mitt i backen var en fotograf som ropade att det var det sista kämpiga "motlutet" så jag fick upp tempot lite.

Sen var det nerför, jag kunde få ner pulsen och en lugnare andning.

Vid 10 km svängde jag av vägen och skulle in på en stadio för växling.

Benen kändes jättetunga de sista 700 metrarna så det blev ingen snabb spurt in i mål.

Tiden stannade på 55.39 min och 5:12 min/km vilket jag är jättenöjd med- har inte sprungit så fort så långt någon gång!

 

Vid målgång var det sedan bara att hoppa in i bilen.

Eller ja, skulle först hoppa över ett stängsel, sträckte låret och fastnade där uppe.

Vidare med bilen och vi stannade bland annat för att heja på löparna som kom upp för en tuff backe.

 

 

 

Efter målgång körde vi till campingen där vi bodde resterande tre nätter, i Undersåker någon mil utanför Åre. Mysig camping och väldigt "familjärt" då det bara var vi som bodde där och hade storstugan med kök och uppehållsrum för oss själva.