På morgonen åkte en bil iväg väldigt tidigt för att starta i Åre, vi andra hade ingen brådska.

Därför packade vi ihop det sista och städade storstugan samt kollade över de andra.

Solen lyste på morgonen och det var så varmt och skönt.

Jag kände mig tyvärr väldigt skakis och lite illamående,fick därför lite vätskeersättning med mineraler av en lagkompis och tror faktiskt att det hjälpte (påminnelse att köpa till nästa år).

 

Min sträcka låg ganska sent på dagen och den första löparen från min bil skulle också vänta flera timmar så därför for vi först till en annan startsträcka och hejade på vid växlingen. Det var ganska långa köer efter vägen eftersom man följer med löparna hela vägen och det är som bara en större väg i början.

 

När det var dags för min sträcka var vi ganska tidigt i förväg, jag mådde lite illa och det kändes inte bra i kroppen när jag skulle värma upp. Det var varmt och så hade jag fått reda på att vi fått en rosa cowboyhatt som vi skulle springa med på huvudet vilket jag inte var så sugen på. Fick i alla fall reda på att det var grusväg hela vägen. Tanken var att strunta i tiden och bara ta mig fram, försöka njuta av det jag presterat och att det var sista dagen och sista sträckan. Lite högtidligt så där.

 

När jag började kändes det ändå ganska bra, glömde bort den trötta kroppen och fokuserade på att springa km för km. Vid 3 km blev jag kissnödig (lite väl mycket vätskeladdande) och tänkte att jag kanske var tvungen att stanna bakom något träd, men det gick som tur över.

När jag vid 6-7km såg att jag hållit ett 5 min tempo tänkte jag att jag kanske skulle klara det hela vägen.

Fick lite mer kraft och kom i mål på tiden 40,18 min och 4.59 min/km.