Ett pass i simhallen
Idag simmade jag och Mattias tillsammans.
Han "höll i" ett, för mig, annorlunda simpass.
I vanliga fall när jag simmar, kör jag bröstsim och några längder crawl i ett tills jag kommit upp i mina 1000 meter.
Därför har det blivit väldigt långtråkigt och blivit mer och mer sällan att jag simmat.
Idag däremot fick jag en annan syn på simning. Det gav mer, både träningsmässigt och teknikmässigt.
Därför tänkte jag dela med mig av passet till er så kanske ni också får upp ögonen för simning som träningsform på ett helt annat sätt?
Uppvärmning: 200 meter (här blandade jag bröstsim och crawl)
Teknikdel: 50 meter med vartannat bentag - använd endast armarna för balansens skull.
50 meter med bara crawlsparkar - håll ihop armarna.
50 meter med bara bröstsimsbentag.
50 meter med bara crawlarmar.
50 meter med bara bröstsimsarmtag.
50 meter flyta med fötterna före.
Intervalldel: 25 meter lugnt bröstsim - 25 meter snabb crawl 4 gånger
Simma 25 meter rygg bort till den djupa delen
Tabataintervaller: 20 s jobb - 10 s vila
Trampa vatten med 1. händerna i sidan,
2. händerna ovanför vattenytan,
3. händerna uppsträckta i luften.
Vi körde totalt 4 varv tror jag.
25 meter rygg tillbaka till det grunda.
Totalt 700 meter och 12 intervaller med vattentramp.
Uppväxta i vatten vi två!
Lång dag
Sommarbilder
Här kommer er liten förhandsvisning på sommarens bilder.
Har så många stunder och fina bilder att dela med mig till er av så jag måste ta det lite i taget.
Bjuder er dock på en "snabbspolning" av min sommar:
Wokat ute vid "restaurang ringen" - kan aldrig bli så god mat som där.
Badat under sena sommarkvällar!
Klappat djur och åkt linbana på kolmården.
Fikat, busat, fiskat och badat med några av de viktigaste personerna i mitt liv.
En sommar att minnas när vintern känns som mörkast!
Morgonträning och frukostbricka
Efter sovmorgon till halv åtta idag hoppade jag direkt i träningskläderna ur sängen och stoppade i mig en äggmacka.
Ett träningspass och kvalitetstid med lillebror där vi körde första passet på ny period med tung styrketräning: Mage och axlar. Känns välbehövligt efter vårens och sommarens fokus på löpning och lite lättare styrketräning, alltså lättare vikter och många repetitioner.
Idag körde vi 5 set * 5 repetitioner för axlarna och lite fler repetitioner för magen.
* Axellyft åt sidan, militärpressar och lyft till hakan
* Benlyft på bänk, brutalbänk, sittande och stående russian twist och benindrag i plankan.
Frukost sen på det!
Mandelpannkaka (lite misslyckad sådan) gjord på ägg, bakpulver, mjölk, fiberhusk och mandelmjöl - med hallon och kvarg.
Till det en kopp te, ett glas vatten och lingongrova med philadelphiaost.
Bästa starten på dagen.
Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig i ordning, ska hinna handla lite innan jobbet.
Därefter väntas en tur längs grusvägen med hästen innan middag med Mattias och en kväll i lugnet tecken.
Ha en fin lördag!
En kvällspromenad i tacksamhetens tecken
Det är så lätt att fokusera på det negativa, att inte se det man har och det som finns runt omkring.
Jag har haft en otroligt bra helg och tanken slog mig under kvällens promenad men Rajja hur mycket jag har att vara tacksam över och att jag måste bli bättre på att visa det och vårda det jag har.
I veckan har det varit tre obehagliga dödsfall, människor som gick bort allt för tidigt, vilket har fått mig att inse hur fort det kan gå.
Därför vill jag bara säga att jag är så tacksam för att jag har min familj: föräldrar, syskon och alla älskade syskonbarn.
Tack för att ni är ni och för att ni alltid finns där.
Igår sprang jag mitt första halvmarathon, lite över 21 km under 2 timmar.
Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott för ett år sen att jag skulle klara av.
Det hade aldrig gått utan en stark och frisk kropp vilken jag är otroligt tacksam för.
Att få vara frisk är ingen självklarhet och att få vara det, att kunna ha det jobb jag har och hålla på med mina intressen är jag så glad för. Det gör mig till den jag är.
En annan sak jag är tacksam för är mina vänner. Trots att jag är så dålig att höra av mig och ta mig tid till att umgås så ger ni inte upp på mig. Jag hade så roligt igår/inatt och myste imorse av att sitta och äta frukost med en människa som är så fantastisk och som jag kan kalla min vän. Absolut någonting som måste göras om!
Under min promenad träffade jag även på först en tant som jag inte vet vem det är, men som jag hejade på och utbytte några meningar med och sedan en av mina gympadeltagare.
Fick en kram och pratade några minuter innan jag och Rajja gick vidare.
Charmen med att bo i en liten kommun!
Att få ett hej, ett leende, en kram och några minuters meningsutbyte oavsett om man känner personen man möter eller inte.
Det är en av anledningar till varför jag bor här och är tacksam för.
Vad jag vill komma fram till är att jag tror att man måste vara mer tacksam, se det positiva och inte hänga upp sig på det tråkiga, negativa och jobbiga.
Dessa saker finns självklart också och man måste ta sig igenom dem, strunta i dem eller ändra på dem.
Men lättast är att göra det med en positiv inställning!
Så, vad är ni tacksam för?
Långpass inför halvmarathon
På lördag ska jag springa tavelsjö halvmarathon. 21,0975 km.
Ett av mina mål detta år, att springa just denna distansen ska jag göra (och nå) om minde än en vecka.
Efter St Olavsloppet och värmen som varit denna sommar har inte löpningen varit rolig.
Det kändes som om benen aldrig skulle återhämta sig och jag fick inte alls till några löppass där den rätta känslan infann sig. Jag sliter väldigt i värmen också, har varit så trött hela sommaren.
Därför har jag velat länge kring om jag skulle anmäla mig eller inte till lördagens lopp.
Men när de sista veckorna känts bättre och två andra från "prinsesslaget" var sugna på att följa med så anmälde vi oss ändå.
Ville prova på en lite längre distans innan loppet då jag bara sprungit en mil som längst efter loppet i juni (som även gick pissdåligt) och gjorde detta i fredags.
Sprang hemifrån Raja vid halv tio för att möta Mattias som kom från Sundsvall.
Det var soligt och varmt och jag fick därför för första gången springa med mitt nya vätskebälte jag köpt på sportaffären här i Dorotea.
Laddade ena flaskan med energidryck och den andra med vatten.
I fickan mitt på stoppade jag ned några dextrosol.
Tänkte inte hålla något högt tempo då jag vill spara på benen och valde därför att i stället lyssna på ljudbok via appen Storytel istället för musik med hög BPM (springer alltid snabbare med peppande musik).
Min plan var alltså att få ett "feelgood"-pass för att hitta löparglädjen men ändå med en sträcka som gjorde att jag skulle få reda på om anmälan var en bra eller dålig idé.
Ungefär så här ser mitt vätskebälte ut.
Första fem km är enligt mig alltid jobbiga.
Fysiskt för att det tar tid för kroppen att komma in i arbetet och mentalt för att jag vet hur långt jag ska springa och hur långt det är kvar.
Tänkte försöka dricka vid var 4-5 km men när inte funbeat-appen fungerade ihop med Storytel fick jag köra lite på känsla. Jag vet ändå ungefär hur långt det är till vissa punkter då jag sprungit där några gånger.
Därför tog jag de första klunkarna vatten vid ca 5 km men det var så varmt att jag drack energidryck igen vid 7-8 km.
Det tog tid att vänja sig vid vätskebältet, det skumpade, åkte upp och snurrade runt. Kände att det tog lite på energin att hela tiden rätta till det, men eftersom jag inte var så fokuserad på km-tiden försökte jag att inte irritera mig allför mycket på det.
Det är en ganska kuperad väg att springa, skönt med grusväg, men det är väldigt mycket uppför och nerför.
Vid 8-11 km kändes det nästa som att det bara var uppför.
Då är det bra att jag vet att det kommer en nerförsbacke innan vägen planar ut.
Vid milen började magen att kurra och jag ångrade att jag åt yoghurt istället för gröt till fruskost, men värmen gör att jag väljer bort gröten.
Drack även upp det sista vattnet vid ca 12 km, energidrycken strax därefter eftersom solen nu stod ganska högt och det var väldigt varmt. Gick någon minut för att få i mig drycken och några dextrosol. Kände att jag hade behövt ännu lite mer vätska men nu var det bara att köra tills jag så Mattias bil.
Vid 14 km började det göra väldigt ont i vänster knä, fick gå igen och sen försöka rätta till löpsteget.
Det var nu mycket nerför och det kändes inte riktigt bra. Kunde inte få till det lätta, rullande steget nerför.
Efter nerförsbacken fick jag ny energi, ett bättre löpsteg och hållning och det kändes bra igen.
Precis då kom Mattias och jag fick sluta på 16,5 km och tiden 1.42 min. Hade tänkt att som mest springa 18 km, men är nöjd över sträckan och att det överlag kändes bra. Lite orolig över att jag kände av knät men jag tror att bara jag fokuserar på tekniken när jag börjar bli trött så ska det gå bra.
Slutade på topp och väl hemma var jag sugen på att springa mer när jag fått duscha och ätit lunch.
Jag har ett mål att springa under 2 timmar på lördag, men jag tror att det helt och hållet beror på dagsformen och vädret (snälla - ge mig mulet eller lite lätt regn!). Viktigast nu är att jag tar mig runt känns det som!
