Ett par andra öron
I onsdags red jag ut efter jobbet - det är verkligen skönt att ha fler ljusa timmar varje dag.
Jag red samma runda som jag ridit så många gånger tidigare. Senast var när jag var tvungen att jobba både morgon och kväll och valde att vara ledig några timmar mitt på dagen.
Det var en magisk ridtur, tänk om jag visste att det var vår sista, min och Skots?
Från vår magiska, sista, ridtur barbacka.
Rundan går först upp till Folkets hus i Avaträsk, skoterspåret där bar ganska bra. Det hade gärna fått vara lite hårdare. Sen svänger man till vänster, över kalhygget och genom skogen. Bitvis är stigen ganska igenvuxen och risig och i onsdags fick Dina pulsa i den djupa snön.
Där stigen tar slut kommer man ut på Kälbergsvägen, en oplogad väg på vintern. Men skoterspåret var hårt så det gick bra. Vi fick njuta av en solnedgång som gjorde himlen till ett konstverk där vi red nerför mot storvägen.
Kortet gör tyvärr inte verkligheten rättvisa men tänk er lite mer rosa och blått.
Sista biten går på storvägen innan man svänger ner till stallet igen. Så var rundan slut även den här gången.
Ännu en runda som jag kommer att minnas, en snötung och vacker sådan. Den här gången med ett par andra öron att blicka ner på.
De vita som jag så många gånger tittat ned på och hållit så kär följer nu bara med i minnet.
Kommentarer
Trackback
