Så var det finaldag. Sista och längsta dagen på hela loppet. Totalt 111,8 km från Åre till Östersund. Jag skulle springa Nälden-Västerkälen 8,1 km.
På morgonen åkte en bil iväg väldigt tidigt för att starta i Åre, vi andra hade ingen brådska.
Därför packade vi ihop det sista och städade storstugan samt kollade över de andra.
Solen lyste på morgonen och det var så varmt och skönt.
Jag kände mig tyvärr väldigt skakis och lite illamående,fick därför lite vätskeersättning med mineraler av en lagkompis och tror faktiskt att det hjälpte (påminnelse att köpa till nästa år).
Min sträcka låg ganska sent på dagen och den första löparen från min bil skulle också vänta flera timmar så därför for vi först till en annan startsträcka och hejade på vid växlingen. Det var ganska långa köer efter vägen eftersom man följer med löparna hela vägen och det är som bara en större väg i början.
När det var dags för min sträcka var vi ganska tidigt i förväg, jag mådde lite illa och det kändes inte bra i kroppen när jag skulle värma upp. Det var varmt och så hade jag fått reda på att vi fått en rosa cowboyhatt som vi skulle springa med på huvudet vilket jag inte var så sugen på. Fick i alla fall reda på att det var grusväg hela vägen. Tanken var att strunta i tiden och bara ta mig fram, försöka njuta av det jag presterat och att det var sista dagen och sista sträckan. Lite högtidligt så där.
När jag började kändes det ändå ganska bra, glömde bort den trötta kroppen och fokuserade på att springa km för km. Vid 3 km blev jag kissnödig (lite väl mycket vätskeladdande) och tänkte att jag kanske var tvungen att stanna bakom något träd, men det gick som tur över.
När jag vid 6-7km såg att jag hållit ett 5 min tempo tänkte jag att jag kanske skulle klara det hela vägen.
Att slå rekord när man sprungit tre dagar redan och totalt ca 26-27 km kändes häftigt.
Fick lite mer kraft och kom i mål på tiden 40,18 min och 4.59 min/km.
Helt ofattbart och jag var riktigt nöjd!
Efter att jag blev upphämtad for vi och lämnade av den näst sista löperskan innan vi körde vidare till östersund för att ta plats på torget.
Tillsammans sprang vi i mål och det var en häftig känsla, att vi tillsammans tagit oss över ca 34 mil!
Första gången jag klarade av att springa runt sjön, någon av alla de gånger jag fått träna med lillebror och passet gick så där superdupermegabra eller ett bra dressyrpass på hästen?
Det finns så många att välja på, så många fina minnen där rörelseglädje, motion och en känsla av att vara oövervinnerlig funnits.
Sankt Olavsloppet tror jag ändå står högst upp på listan.Där jag under fyra dagar bevisade för mig själv att jag kan mer än jag tror, hejade på och imponerades av andra löpare. Bland det bästa tror jag ändå var att jag fick träffa och lära känna så underbara människor, alla med ett gemensamt intresse och mål. Så roligt vi hade tillsammans!
Inlägg om den sista dagen, finalen kommer senare idag!
Jag är en allätare när det kommer till musik, när jag styrketränar eller promenerar lyssnar jag på vad som helst. Den skiva som sitter i CD-spelaren på gymmet, P3 på radion eller ibland till endast tystnaden.
När jag springer och vill hålla ett högre tempo har jag gjort en lista med musik som är över 140 bpm. Det ska vara ett tydligt tempo, peppande och drivande. Gärna med en klockren text som Kelly Clarksons Stronger eller Volbeats A Warrior's Call.
Här kommer 3 exempel från min "Snabbspringlista":
1. Nickelback - Burn it to the ground
2. Fall Out Boy - The Phoenix
3. Becky G, Pitbull - Can't get Enough
På mina gruppträningar är det också väldigt blandat, gärna glatt och svängigt på core- och vattengympan och lite tyngre, kraftigare musik på cirkelträningspassen.
Jag var den som blev vald sist på idrotten, den som dribblade bort sig själv och den som gjorde självmål.
Jag var den som hatade vintersäsongen där det skulle åkas skidor runt sjön och få ont i fötterna av skridskorna.
Jag var den som kom bland de sista när vi skulle ta oss runt sjön (denna j*vla sjö), som sköt lyrbollar på brännbollen och som alltid tog för många steg på basketen.
Jag tyckte om den korta perioden då vi hade simlektion under en av veckans två idrottslektioner och dans under den andra.
På fritiden längtade jag till, drömde om och läste om hästar. Den typiska hästtjejen som bytte om i garaget på grund av allergisk förälder för att få rida en gång i veckan. Senare i högstadiet blev det någon gång till och sen i gymnasiet var jag där flera kvällar i veckan. Nu, nästan varje dag. Ridning räknades inte då heller som en "riktig sport" som var jobbig och där man tränade. Har ni någon gång burit in flera ton torrhö, mockat 12 boxar eller ridit ett riktigt tufft, krävande pass där varenda muskel är trött efteråt?Det är träning om något.
Oj vad länge sen det känns som det här kortet togs, tror det skulle behöva tas nya då vi utvecklats en hel del ser jag!
Mitt träningsintresse startade när jag började på gymnasiet och vi fick välja vilken typ av idrott vi ville utöva - den "traditionella" eller gruppträning. Jag fastnade för gruppträningen där och då, gick på det antalet lektioner vi behövde men fortsatte på fritiden bara med hästar. Sista året försökte jag mig på att börja jogga för att min bedrövliga kondition krävde det och för att jag ville bli en bättre ryttare. Kring jul upptäcktes det att jag hade ett blodvärde som var käpprätt åt skogen och inte dålig kondition. På våren blev det roligt att löpträna när jag orkade, grät efter min första runda runt sjön där jag orkade springa hela vägen och så fick lillebror in mig på styrketräning den sommaren. Vi tränade flera gånger i veckan tillsammans och när han for tillbaka till skolan så fortsatte jag själv.
Har lillebror att tacka för mycket!
Snabbspolning framåt: Utbildade mig till aquainstruktör -> coreträningsinstruktör och fick anställning som friskvårdsinstruktör.
Idag tränar jag både kondition och styrka på olika sätt, tränar en häst och motionerar en hund. Jag gick från en idrottshatande inaktiv plugghäst till en instruktör som älskar att träna själv och andra, inspirera och motivera!
Albin, Martin och jag var och badade på Risnäset ikväll. Jag och drängen ska vara där några timmar imorgon också.
Ridurerna är korta och långsamma.
Min lägenhet har ikväll städats under väldigt svettiga föhållanden.
Träningen görs i ett varmt gym och svetten rinner som aldrig förr.
Jag och Skots var ned till vattnet och plaskade i måndags.
Jag vet att man inte ska klaga på värmen när den äntligen kommit. Hade jag inte arbetat och kunnat bada, sola och vara ledig hade jag inte gjort det. Hade jag inte varit en aktiv människa som tränar mycket och har både häst och hund hade jag inte heller klagat.
Men jag jobbar heltid, har ett aktivt jobb och en aktiv livsstil, tränar flera gånger på dag och har en häst och en hund som kräver motion. Det är för varmt. Alldeles för varmt. Hört talas om ordet lagom, vädergudar?
Härligt med sommar, att inte behöva klä på sig flera lager för att kunna gå ut men precis som när det är -30 grader längtar man till nästkommande årstid. Att man aldrig kan bli nöjd?
Imorgon ska jag i alla fall jobba 7-12 och 16-19 för att mitt på dagen hämta Albin och så ska vi tillbringa 4 timmar på Risnäset med strand, vatten och honungsmelon!
Med två tunga sträckor i benen hade jag hoppats på en lite kortare, lättare sträcka denna dag. Så blev det inte riktigt, jag skulle få springa mellan Saxån och Moan, en sträcka på 7,7 km och dagens fjärde. Antalet km var jag inte så orolig över då jag hörde att jag skulle få springa nerför hela tiden.
Ïnga större händelser inträffade under dagen, det var lite tålamods-tränande bilköer, men annars en dag som flöt på ganska bra.
Då det bara var 10 sträckor totalt under dagen fick 5 av prinsessorna vila.
Några cyklade bredvid, andra hejade och jag hade sällskap under hela min sträcka.
Den fina vimpeln på prinsessåket
Titta bara på utsikten vi hade under loppet!
Tagit emot chipet och startar min sträcka!
Solen lyste men det blåste ganska rejält under dagen och jag tyckte jag började med ganska bra fart.
Dessvärre var det som att springa in i en vägg efter ca 2 km och motvinden var tung.
På nåt ställe kändes det som om jag stod stilla (cyklist-prinsessan lovade dock att så var inte fallet). Försökte fokusera på att njuta av utsikten och det kändes som att det var ganska mycket uppför även under den här sträckan både svagt motlut och någon längre backe.
Det bästa med att många vilade var hejaklacken efter vägen - vilket lag!
Sista 1,5 km var det nerför - jätteskönt!
Mål tog jag mig till i alla fall, på en tid jag hade hoppats var 1:37 min kortare: 41:36 och 5:24 min/km.
Kommer in till växlingen!
Denna dag och sträcka var nog tyngst tror jag. Det gjorde ganska ont i benen även idag efter löpningen, dock inte lika farligt som dag 2 och det gick över mycket fortare. När man hoppar in i bilen så fort man sprungit klart för att ta sig till nästa sträcka hinner man inte varva ner och stretcha i den mån man skulle behöva, så man stelnar till ganska fort.
Målet var på torget i Åre och det var precis så att vi hann parkera och ta oss upp dit för att springa i mål tillsammans med dagens sista löpare. Här var det feststämning kan jag säga!
Målspurten!
Efter snabbdusch på campingen var vi några från båda lagen som for och åt pizza vilket var otroligt gott!
Förväntansfull och inte lika nervös vaknade jag ganska tidigt denna morgon.
Vi åt gemensam frukost innan vi for iväg.
En bil hade redan kört iväg till Levanger för att starta och vi kunde åka lite senare. Jag skulle springa ganska sent, tredje sträckan från slutet, så jag kunde ta det ganska lugnt.
Där vi lämnade av vår första löpare blev en tant intervjuad. Hon var med i ett veteranlag där medelåldern var kring 60 år och hon själv var 82 år. Hon sprang sträckan som var 3 km. Tänk vad häftigt att vid 82 års ålder vara så fräsch att kunna jogga 3 km!
Växling mellan prinsessorna i Leirådal.
Här konstaterar vi att vi måste ha en större flagga till nästa år!
Vi hämtade och lämnade, stannade för att heja på och upprepade detta några gånger.
Här sitter folk alltså och har dukat fram picknick efter vägarna och stämningen är otrolig. På ett ställe där vi stannade vid några äldre som hade flyttat utemöblerna till vägen och satt där med kaffe och bullar, blev vi erbjudna att antingen köpa lite ved eller fyrhjulingen. Vilket av dem vet vi inte riktigt.
När det var dags för min start, sträcka 22 vid växling i Vaterholmen, lyste solen.
Börjar få en större bredd på mina poseringar vid det här laget ;)
Jag hade dagen till ära fått ärva fina rosa ludd av Kung Sture (ett annat spexarlag) som jag hade tagit på mig.
Sträckan har jag inte så mycket att säga om förutom att det var uppför.
Upp, upp, upp i olika lutningar.
På väg uppför!
Tänkte vid 2 km att "snart har jag sprungit hälften".
Det gäller att lura hjärnan!
Blev omsprungen av några killar i början av sträckan, försökte ta rygg och i slutet sprang jag om en av dem.
Tack för den extra energin jag fick av det!
Sträckan slutade i Sul med en dålig spurt över en stubbåker där jag var rädd att vricka fötterna. Vid växlingen säger nästa löpare åt mig att hon även ska ha kjolen och jag tänkte nästan lägga mig ned så att hon fick dra av den själv.
Det var en tung sträcka och jag hade som mål att ta mig under 50 minuter.
Tiden slutade på 47:13 och en medelhastighet på 5:22 min/km.
Trodde sedan inte att jag skulle ta mig till bilen för benen stelnade till på samma sekund som jag stannade springa.
Sedan värkte de ganska bra och då vi tagit oss i mål och stannade till på ICA i Åre hade en rullstol varit nödvändig.
Efter mat och dusch kändes benen lite bättre och det var bara att ladda om inför dag 3!
Har mycket fler bilder från loppet men av respekt för de andra prinsessorna lägger jag inte upp dem här.
Efter att fem från damlaget och åtta stycken från herrlaget åkt bil på tisdagkväll till Malvik som ligger någon mil utanför Trondheim, upptäckt att det bara fanns åtta sovplatser och sovit cirka fem timmar, var det uppstigning på onsdag morgon.
Första dagen på St Olavsloppet. Dag 1 där vi skulle ta oss från Trondheim till Levanger.
Vår lagledare åkte iväg till Trondheim med herrlagets första löpare och skjuts. Hon skulle springa de två första sträckorna medan vi andra packade ihop och städade ur stugan. Det blev nästan så.. när den tredje sträckans löpare åkt vilse och jag som åkte med herrarna stod och väntade på att ledsaga dem hann lagledaren börja även på den tredje sträckan. Vi mötte henne ca 1km efter växlingen och gav henne lite vätska.
Som tur var fick de byta mitt i sträckan för kontrollanterna och loppet fortsattes.
Fjärde sträckan skulle jag springa. 10,7 km från Malvik till Hommelvik.
Nervös var bara förnamnet på vad jag kände när jag väntade på att se nummer 242 på förvarningen.
Så nervös att jag bara ville gå hem.
Men med prinsesskjolen på och musiken som börjat spela i öronen var det bara att ta över armbandet med chipet och börja springa.
Det var en fin sträcka, första 4 km kändes jättebra och jag höll ett 5 minuters tempo.
Det var lite uppför och lite nerför, helt i min smak.
Vid 4-5 km kändes det som att det var jättelångt kvar, där någonstans tror jag också att jag blev omsprungen av herrarnas löpare.
Men jag fick tillbaka den bra känslan och njöt riktigt av att vara igång.
Det var så kul och jag fortsatte hålla samma tempo.
Vid 8 km var det en lång backe uppför, kändes inte så tung men jag tappade i tempo.
Mitt i backen var en fotograf som ropade att det var det sista kämpiga "motlutet" så jag fick upp tempot lite.
Det bästa med loppet var folket, bilarna och hejarropen längs vägen!
Sen var det nerför, jag kunde få ner pulsen och en lugnare andning.
Vid 10 km svängde jag av vägen och skulle in på en stadio för växling.
Benen kändes jättetunga de sista 700 metrarna så det blev ingen snabb spurt in i mål.
Tiden stannade på 55.39 min och 5:12 min/km vilket jag är jättenöjd med- har inte sprungit så fort så långt någon gång!
I mål efter min första sträcka - kände mig inte särskilt prinsesslik ;)
Vid målgång var det sedan bara att hoppa in i bilen.
Eller ja, skulle först hoppa över ett stängsel, sträckte låret och fastnade där uppe.
Tur att ingen var framme med kameran där!
Vidare med bilen och vi stannade bland annat för att heja på löparna som kom upp för en tuff backe.
Lag 45 - Dorotea IF kommer upp för backen!
Lite utsikt!
Vi fortsatte sedan till stjördal (stavning?) där vi skulle möta resterande löpare som kommit från Sverige på morgonen.
Sen flöt dagen på ganska bra. Hämta, lämna, hämta, lämna och så målgång i Levanger.
Efter målgång körde vi till campingen där vi bodde resterande tre nätter, i Undersåker någon mil utanför Åre. Mysig camping och väldigt "familjärt" då det bara var vi som bodde där och hade storstugan med kök och uppehållsrum för oss själva.
