Illamående och känslan av att den gröna smoothien bestående av bl a spenat vi blev bjudna på under förmiddagens lektion i kost och träning var på väg upp, var den första känslan.Krossad, slut och nästan död var den andra känslan.Oövervinnerlig och "woho - en gång till!" var den tredje.Jag pratar om dagens lunchpass - med ett nytt snabbhetsrekord på 5 km tack vare fler klasskompisar som drog och peppade. 25 min med ett tempo på 4.58 min per kilometer. Idag krossar jag jantelagen - fy tusan vad grym jag är! Ett bildbevis på detta: Nu har jag tagit mig vidare till Luleå och har här blivit bjuden på middag, följt med till lite affärer och myst med min farbror med fru. I två dagar väntar Norrlandskonferensen och det ska bli så roligt! Gonatt!