Tack för 10 år

 

Idag skulle min fina grå ha fyllt tio år. 

På söndag har det gått fyra veckor sedan jag var med om min allra största förlust. 

 

I början på året upptäckte vi knölar på Rajjas mage vilket hos veterinären visade sig vara juvertumörer. 

Men med bra värden och en pigg hund så var prognosen god, de kan gå med detta länge utan att ha några större besvär.

Tanken var då att ha kvar Rajja så länge hon mådde bra och att skaffa en till hund.

Planen sprack då hon slutade äta, tappade energi och ork och knölarna på magen växte.

Jag fick ta mitt livs svåraste beslut.

 

 

Tio år, det är väldigt lång tid.

Sen jag var 13 år var Rajja min allra bästa kompis, mitt allt.

Vi växte upp med varandra, växte i princip ihop. 

 

Sommaren för snart tio år sen

 

Så många mil vi har gått, sprungit, åkt skidor tillsammans.

Så många stunder vi tillbringat med att bara vara i skogen eller hemma, njutit av att bara ha varandras sällskap. Så många timmar som hon funnits nära, suttit i knät och legat intill.

 

En knähund av rang

Eller alla timmar dessa två har tillbringat på pass eller bara så här?

 

Eller tänk alla tårar hon låtit falla i sin päls och gånger hon tröstat genom att bara finnas nära under dessa år.

All förtvivlan, frustration och irritation hon fått mig att känna vissa tillfällen.

Men framför allt all lek, allt skratt och all glädje som Rajja bidrog med under dessa tio år.

 

 

 

 

Genom allt har hon funnits där - flytt från Ormsjö, flytt hemifrån, födelsedagar, skola, gymnasium osv.

 

Projektarbetet där allt kretsade kring Rajja - inklusive spårträning

 

Det känns fortfarande många gånger som att hon är i Rajastrand med Thommy och ska komma hem igen.

Så som hon så många gånger varit under det senaste året. 

Men hon kommer inte hem igen.

Det får jag vänja mig vid och istället vara tacksam för det vi fick.

 

 Nu är det i Rajastrand hon finns, där hon, jag, vi, alltid mått som bäst. 

Det är i Rajastrand hon alltid kommer att finnas, vid skogskanten och vattnet. 

Där - och hos mig.

 

Tack för 10 år och allt du gav, min fina grå.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så fint skrivet!
Stor kram <3

Hon finns alltid med oss, även om det inte är fysiskt!
Kram

Saknaden är stor, jag hör henne fortfarande, så fina ord. kramen till dig

Ja huva tårarna sprutar! så fint ni haft de å så fruktansvärt sorgligt! Kram! 💕

Hej! Nu är jag sen att läsa din blogg men jag beklagar sorgen. Det är verkligen så sorgligt. Jag saknar pomerol varje eviga dag tex. Jag ville bara skicka en kram till dig här. Väldigt fint skrivet. Kram!