I början på året upptäckte vi knölar på Rajjas mage vilket hos veterinären visade sig vara juvertumörer. 

Men med bra värden och en pigg hund så var prognosen god, de kan gå med detta länge utan att ha några större besvär.

Tanken var då att ha kvar Rajja så länge hon mådde bra och att skaffa en till hund.

Planen sprack då hon slutade äta, tappade energi och ork och knölarna på magen växte.

 

 

Sen jag var 13 år var Rajja min allra bästa kompis, mitt allt.

Vi växte upp med varandra, växte i princip ihop. 

 

 

Så många mil vi har gått, sprungit, åkt skidor tillsammans.

 

Eller tänk alla tårar hon låtit falla i sin päls och gånger hon tröstat genom att bara finnas nära under dessa år.

All förtvivlan, frustration och irritation hon fått mig att känna vissa tillfällen.

Men framför allt all lek, allt skratt och all glädje som Rajja bidrog med under dessa tio år.

 

 

Genom allt har hon funnits där - flytt från Ormsjö, flytt hemifrån, födelsedagar, skola, gymnasium osv.

Det känns fortfarande många gånger som att hon är i Rajastrand med Thommy och ska komma hem igen.

Så som hon så många gånger varit under det senaste året. 

Men hon kommer inte hem igen.

Det får jag vänja mig vid och istället vara tacksam för det vi fick.

 

 Nu är det i Rajastrand hon finns, där hon, jag, vi, alltid mått som bäst. 

 

 

 

Igårkväll kom vi hem från Kopparberg med Dammossens Caro, "Troll".

Resan upp gick mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra, efter fem mil somnade han och sov den största delen av vägen. Vi stannade i Falun, en bit utanför och i Timrå där vi tog stoppet hos Mattias på brandstationen. Inga olyckor i bilen och väl hemma somnade han i sin bur och sov med ett par rastningar fram till sex.

 

Hittills kan vi väl inte säga annat än att det är en lättsam valp och vi är mer än nöjda!

 

 

Vi har redan hunnit ut på skoterleden och inspekterat de norrländska skogarna: