Det brinner ett ljus
Frukosten idag intas med många blandade känslor...
Morgonen är mörk, både ute och inne.
Ett ensamt ljus brinner, kämpar för att jaga bort känslan av tomhet och saknad.
Trots att dagen bär namnet alla hjärtan är det idag en dag av sorg.
Lågan som brinner, är tänd för att under den tysta morgontimmen minnas och hedra.
För ett år sedan förlorade vi en fantastisk människa som alltid fanns där för att lyssna och ge råd,
glädjas och sörja tillsammans med.
En person man kunde lägga sig bredvid i sängen för att prata i timmar med,
eller bara ligga tyst sida vid sida med.
Därför brinner ljuset denna morgon.
För de minnen jag har med inte bara en utan två människor,
de jag fick äran att kalla farmor och farfar.
Minnen som att på lördagkvällarna springa över gårdsplanen för att spela bingolotto tillsammans med.
Gå in på morgnarna direkt efter frukost för att dricka en kopp kaffe innan dagen började.
Hämta en påse fylld med kakor och godis på jaktmorgonen hos farmor
och sedan sitta i knät i jaktkojan hos farfar innan det var dags att följa Thommy ut på pass.
Äta farmors plättar, gunga på foten eller sitta i knät ackompanjerad av farfars mörka stämma.
Lågan fladdrar till och leende låter jag minnena blåsa bort kylan,
för att göra plats för värmen som sprids i kroppen.
Det ljusnar sakta ute, och så även här inne.
Mörkret försvinner och så även sorgen.
Det är en ny dag att ta tag i,
en som är fylld med speciella pass och roligheter på jobbet
men även Lena-ridning och födelsedagsfirande på stallet.
Därför är det nu dags att blåsa ut ljuset.
Saknaden finns alltid där,
men det är en saknad som blir lättare att bära,
tack vare att jag gör det tillsammans med kärleken och de minnen jag har.
Farmor och farfar med Freja, påsken 2005
Tack för att ni var de ni var och för det ni fört vidare till mig <3
Kommentarer
Postat av: Mor
Ja fina människor som fanns för oss i ur och skur!!!
Postat av: Plastis
Vad fint du skrivit, ja många tankar blev det i dag då jag var till graven för att tända ett ljus och lämna en ros. Saknaden är stor.
Postat av: Jessica
Så fint skrivet, om så fina människor! Älskade farmor och farfar <3 Fan, att dom inte kunde vara kvar längre!
Trackback
